På tåget

Sitter på tåget nu. Insåg när jag kollade i börsen och skulle ta fram giltig legitimation (som man måste visa upp tillsammans med tågbiljetten) att jag inte hade någon giltig legitimation. Körkortet tappade jag ju när jag och Elin var och lyssnade på Daughtry. Fan fan fan var min tanke. Varför tog jag inte med passet? Vad tänkte jag med egentligen? Uppenbarligen tänkte jag inte alls.
Nojjig som jag är började jag inbilla mig att jag skulle bli tvingad att kliva av tåget vid nästa stopp och inte komma hem.
Världen är bra liten dock som tur är ibland. När hon kom fram och bad som biljetten + legitimation så började jag svamla en massa om att jag skulle hem till mina föräldrar i Kramfors och att jag tappat körkortet och att jag glömde ta med passet imorse då jag fick stressa en massa.
Då började hon fråga vad mina föräldrar heter i förnamn, då hon såg på biljetten att mitt efternamn är Dahlberg. Ingalill och Percy svarade jag och att de bor i Frånö.
Tydligen känner hon dom och har gått i skola med dom. Hon visste namnet på alla mina syskon och har även bott granne med oss på Häggvägen (Inget jag har minne av dock). Hon bad mig hälsa hem, gav tillbaka biljetten och sa att det var lugnt. Phjuuu..tänkte jag. Tills jag kom på att jag inte har någon legitimation med mig. Hur fan ska jag komma in på krogen ikväll liksom?? Började få panik och var påväg att ringa älsklingen för att tvinga honom till att åka hem med mitt pass. Morgontrött som jag är så glömde jag ju bort att polisen har skickat mitt körkort hem till mamma och pappa.Någon vänlig människa måste ha hittat det och lämnat in det. Tack! Guldstjärna till dig!


Allt verkar lösa sig till min fördel denna helg och det är jag så otroligt tacksam för. Ikväll är gänget samlade igen. Jag, Emmelie och Elin som på gamla goda tiden. Inga ord kan beskriva hur mycket jag saknar vår tid. Alla våra stunder. Tråkigt nog måste man ju växa upp,och det innebär ju att leva olika liv på olika håll ibland. Men det ska vi inte tänka på ikväll. Ikväll är det vi tre igen och ingen är gladare än jag!
Och att få träffa familjen, och min bästaste killkompis Mathias igen. Jag kommer helt klart att sväva på rosa moln i dimman ikväll. Idag är jag lycklig!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0