Bröst
På tal om bröst så gjorde jag en statusuppdatering igår på facebook där det stod såhär; sitter och tittar på gamla bilder från 2008 och 2009..och ställer mig själv frågan; Vart tog mina tuttar vägen??? Blir nästan gråtfärdig haha..
Jag har i hela mitt liv haft små bröst. När jag gick i mellanstadiet och högstadiet var jag även riktigt riktigt smal och brösten var det bara att drömma om. Speciellt när man märkte hur alla andra stod och tittade sig i spegeln efter gympan och jämförde storlekarna varje vecka. Vilken bh-storlek alla kunde köpa.
Jag mådde inte bra på den tiden och jag bad min mamma om hjälp. Hjälp till en doktor för att kolla om jag var sjuk. Om jag hade anorexia alltså.
Min familj visste att jag inte var sjuk då jag alltid älskat mat och åt som en häst (Gör det fortfarande än idag). Jag var väldigt lik min mamma till utseendet då hon var ung och jag hade helt enkelt ärvt det av henne. Då jag insisterade så följde iaf mamma med mig till läkaren och han, som många andra talade om för mig att jag inte var sjuk. Jag var smal, men jag följde min kurva. Alla människor har en egen kurva. Man måste kolla på vilka anlag man har, längden, vikten osv osv. Mycket spelar in. Då jag var väldigt ung så frågade jag honom om han inte kunde ge mig något som gjorde att jag gick upp i vikt. Sagt och gjort så fick jag recept på näringsdrycker och en massa annat äckligt skit att hämta ut från apoteket. Tanken var att jag skulle ha dessa mellan måltiderna och försöka utvidga matsäcken.
Jag har i hela mitt liv haft små bröst. När jag gick i mellanstadiet och högstadiet var jag även riktigt riktigt smal och brösten var det bara att drömma om. Speciellt när man märkte hur alla andra stod och tittade sig i spegeln efter gympan och jämförde storlekarna varje vecka. Vilken bh-storlek alla kunde köpa.
Jag mådde inte bra på den tiden och jag bad min mamma om hjälp. Hjälp till en doktor för att kolla om jag var sjuk. Om jag hade anorexia alltså.
Min familj visste att jag inte var sjuk då jag alltid älskat mat och åt som en häst (Gör det fortfarande än idag). Jag var väldigt lik min mamma till utseendet då hon var ung och jag hade helt enkelt ärvt det av henne. Då jag insisterade så följde iaf mamma med mig till läkaren och han, som många andra talade om för mig att jag inte var sjuk. Jag var smal, men jag följde min kurva. Alla människor har en egen kurva. Man måste kolla på vilka anlag man har, längden, vikten osv osv. Mycket spelar in. Då jag var väldigt ung så frågade jag honom om han inte kunde ge mig något som gjorde att jag gick upp i vikt. Sagt och gjort så fick jag recept på näringsdrycker och en massa annat äckligt skit att hämta ut från apoteket. Tanken var att jag skulle ha dessa mellan måltiderna och försöka utvidga matsäcken.
På något sätt måste dessa ha funkat, då det någon gång mellan 9an på högstadiet och gymnasiet small till. Kilona börja komma och ingen var lyckligare än jag. Något jag idag ångrar. Nu måste jag istället tänka på vad jag äter, träna osv för att inte lägga på mig för mycket för att jag ska trivas med mig själv. Går inte så bra dock! Men man ska väl alltid vara missnöjd med något och ha något att klaga på?
Men nu var det ju inte min vikt vi skulle prata om utan det var ju bröst. I och med att kilona började komma så fick jag mer former och även brösten började titta fram (Nu sitter nog många av er med ett gott skratt men så var det iaf). De har alltid varit småa och jag har alltid tänkt att de inte kan bli mindre. För ca 1-2 år sedan blev jag van och nöjd med mina bröst. Jag tyckte de var småa men ändå tillräckligt stora för mig. Hänger ni med? Jag har en tendens att svamla mycket så skrik till om jag ska förklara grundligare.
Hur som helst så har jag allt eftersom de senaste månaderna märkt hur mina bröst minskat. En hel del dessutom. Eller är det bara inbillning? Har iaf försökt intala mig det den senaste tiden fram tills igår...
Då jag såg bilder. Bilder där jag har urringat och bröst. Bröst liksom. Vart fan tog dom vägen egentligen?
Har inte minskat något i vikt vad jag vet, snarare tvärtom..så det går liksom inte ihop riktigt där uppe för mig.
Vart tog mina bröst vägen?
Men nu var det ju inte min vikt vi skulle prata om utan det var ju bröst. I och med att kilona började komma så fick jag mer former och även brösten började titta fram (Nu sitter nog många av er med ett gott skratt men så var det iaf). De har alltid varit småa och jag har alltid tänkt att de inte kan bli mindre. För ca 1-2 år sedan blev jag van och nöjd med mina bröst. Jag tyckte de var småa men ändå tillräckligt stora för mig. Hänger ni med? Jag har en tendens att svamla mycket så skrik till om jag ska förklara grundligare.
Hur som helst så har jag allt eftersom de senaste månaderna märkt hur mina bröst minskat. En hel del dessutom. Eller är det bara inbillning? Har iaf försökt intala mig det den senaste tiden fram tills igår...
Då jag såg bilder. Bilder där jag har urringat och bröst. Bröst liksom. Vart fan tog dom vägen egentligen?
Har inte minskat något i vikt vad jag vet, snarare tvärtom..så det går liksom inte ihop riktigt där uppe för mig.
Vart tog mina bröst vägen?
Kommentarer
Postat av: Emmelie
HAHAHA. Fy fan vilket roligt inlägg. Mina är också borta. De små jag hade finns inte längre, så har inget svar. Vette fan vad som händer.
Trackback
